Staden vi bor i gränsar till Vietnam och endast en liten bro och en grund flod skiljer dem åt. Så grunt att man i stort sett kan vada över! På andra sidan gränsen lockar god vietnamesisk mat men redan på ”denna” sida finns det lite gott att äta! För att få komma över till Vietnam måste man dock ha visum och jag ångrar lite att vi inte fixade det men nu har vi ju en anledning att komma tillbaka hit 🙂 Från Célines gudmödrar har jag fått höra en hel del historier om hur långtråkig denna stad är och de har kallat Dong Xing för landet och typ byn haha! Kan ju säga att en hel del verkar ha hänt här sen sist och idag myllrar staden och området kring gränsen är en enda stor marknadsplats med massor av skoj att titta på och så har de ju KFC här 🙂
Bus vid gränsen och bilder ur myllret!
