Efter ett kejsarsnitt så har man i stort sett förbud till att bära något annat än sin nyfödda. Detta är otroligt svårt med en två-åring som älskar att bli buren och jag fasade ordentligt inför detta men det har gått så bra! Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att Céline skulle lyssna och förstå varför jag inte kan bära henne.
Igår när vi var inne på toaletten och borstade tänderna såg hon mitt långa plåster på magen och sa: ”Mamma plåster på magen, mamma kan inte bära Céline, mamma har ont i magen” och ser sådär ledsen ut som bara hon kan göra.. och jag ville bara pussa och äta upp min fina lilla tjej!
Jag säger det igen.. jag förstår INTE hur min lilla bebistjej kan ha blivit en sån stor, smart, härlig liten tjej!
Mitt ärr har annars läkt bra och ser fint ut, det är lite ”knöggligt” på ena sidan men jag hoppas att det jämnar ut sig med tiden och blir platt som resten av ärret. Det är ett mörkt streck där just nu men det blir förhoppningsvis ljusare med tiden. Jag har ont i själva snittet och så är jag öm i magen fortfarande, det trodde jag inte man skulle bli och det känns som att någon slagit mig riktigt hårt och många gånger i magen när jag reser mig. Och så stramar ärret.. men det går att leva med just nu och för varje dag som går så gör det faktiskt mindre ont! Det är lite skumt för att smärtan sitter i ärret och över ärret MEN bara ovanför snittet, dvs. neråt har jag kvar all känsel, måste väl vara pga av att de snittar på något smart sätt? Men som sagt.. det blir bara bättre och bättre och jag känner nu att jag nog gärna vill ha en nr. 3 inom några år för så farligt var det ju inte med kejsarsnitt 🙂
SÅ klart man vill ha en till sån här! Eller en killvariant till 🙂 Min stora älskling i en underbar tunika från MyOnly, väska från H&M och boots från Zara
